TT svamlar, plagierar och predikar
Hälften stulet material från New York Times och hälften ogrundade påståenden. Blanda och toppa med lite åsiktsjournalistik. Läs om TT:s utflykt i forskningsvärlden - en nyhetstragedi i fyra akter.
av Alexander Berman, 25 mar 2002
Det är en vanlig onsdagmorgon. Jag skummar igenom Sydsvenskans ledare, flyttar över blicken till nästa sida, och hajar till. "Önskan att straffa är mänsklig", står det med stora bokstäver. I artikeln, som kommer från TT, får jag veta att vi människor har en "medfödd drift" att "straffa bedragare". Detta enligt en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature. Att straffa fuskare är dessutom "normalt en osjälvisk handling som utförs utan tanke på egen vinning".
Vågade påståenden, tänker jag, och undrar vilken sorts studie som kan ligga bakom sådana idéer. Men det får jag inte veta, eftersom artikeln tiger om detta. (Senare efterforskningar visar att TT-artikeln faktiskt beskriver studien, men att Sydsvenska Dagbladet av någon anledning valt att stryka dessa stycken.)
Första akten: TT missförstår budskapet
Jag sätter mig vid datorn och letar upp Nature-artikeln i fråga. Efter att ha läst den ganska noga, inser jag att TT misstolkar artikeln på flera punkter.
Nature-artikeln "Altruistic punishment in humans", författad av de schweiziska ekonomiforskarna Ernst Fehr och Simon Gächter, behandlar en variant av det s k samarbetsproblemet. Problemet ser ut ungefär så här: En grupp människor ställs inför valet att samarbeta med de andra i gruppen, eller att inte göra det. Ur varje enskild individs perspektiv är det mer rationellt att stå utanför och snylta än att samarbeta, men sett ur hela gruppens perspektiv skulle alla tjäna på om alla samarbetade. Om alla väljer rationellt och utifrån sitt eget bästa, kommer inget samarbete att uppstå. Och detta, i sin tur, leder till att alla får det sämre ställt än om alla hade valt att samarbeta. Rationaliteten ställer alltså till med problem för samarbetet.
Många vetenskapliga studier pekar dock åt att vi människor inte är helt och hållet rationella. Vissa av våra beteenden tycks vara altruistiska, d v s osjälviska, vilket gör att vi ibland agerar för gruppens bästa, och inte för vårt eget bästa. Fehr och Gächters artikel pekar just på ett sådant altruistiskt beteende. Forskarna utför experiment som tycks visa att vi människor är benägna, till och med högst angelägna, att straffa sådana som väljer att inte samarbeta – även när vi inte själva tjänar på att utdela straffet. Vi är "altruistiska bestraffare". Utan denna osjälviska tendens att straffa snyltare skulle samarbete i större grupper inte fungera, menar forskarna.
Det mest slående med TT-artikeln är att den missuppfattat själva poängen med experimentet. Forskarna diskuterar förutsättningarna för mänskligt samarbete, och hävdar att altruistisk bestraffning är nödvändig för samarbete i stora grupper, medan TT hänger upp sig på själva önskan att bestraffa. (Som jämförelse kan nämnas DN:s i min mening utmärkta artikel om samma studie, "Samarbete kräver straff", 8 feb.) Denna perspektivförskjutning från samhällsteori till antropologi hade kanske varit någorlunda acceptabel, om TT inte samtidigt hade förvrängt innehållet i Nature.
Akt två: TT drar egna slutsatser
Önskan att straffa är medfödd, påstår nämligen TT. Men Nature-artikeln säger ingenting sådant. För säkerhets skull skickar jag ett mejl till Ernst Fehr och ber om en kommentar.
– Vi har aldrig sagt att viljan att straffa skulle vara medfödd, svarar han. I själva verket tror jag att kulturella krafter spelar en avgörande roll i formandet av den mänskliga viljan att straffa människor som trotsar normer.
Och hur var det med påståendet att bestraffning "normalt är en osjälvisk handling"? Fehr:
– Det går inte att dra någon sådan slutsats från vår studie. Det är uppenbart att det finns andra motiv för bestraffning.
Personlig hämnd, maktbegär och sadism är exempel på sådana motiv. Men enligt TT sker bestraffning normalt av andra, helt osjälviska skäl. Forskarna säger dock ingenting sådant.
Vi straffar därför att vi är födda sådana, och oftast för att vara snälla mot våra medmänniskor. Säger TT om de nya vetenskapliga rönen. Helt utan täckning.
Akt tre: TT bedriver opinion
Men TT går längre än så. Inte nog med att man drar egna slutsatser ur materialet – slutsatser som saknar täckning och som felaktigt tillskrivs forskarna. Dessutom anser man sig veta att forskarna har rätt:
"Det är uppenbart att Fehr och Gächter har lyckats sätta fingret på en viktig bit av det mänskliga psyket. Viljan att bestraffa en svikare sitter djupt."
Uppenbart för vem, kan man undra. För TT?
"Det kan låta som en svordom i kyrkan för människor som anser att bestraffningar är onödiga, som tror att om man är snäll mot någon blir den människan automatiskt snäll tillbaka. Men de flesta vet att detta ofta inte stämmer. Vissa människor är inte snälla tillbaka"
Här får TT diskussionen att handla om användning av straff kontra ultrapacifism. Det är helt missvisande och en synnerligen billig retorik som bara fyller en enda funktion: att argumentera för forskarnas sak. (Eller snarare TT:s felaktiga tolkning av densamma.)
Framför allt: vem har bett TT om deras syn på vad som är mänskligt och önskvärt beteende? Ska nyhetsbyråer ägna sig åt sådant?
Sista akten: TT plagierar
På ett ställe i TT-artikeln står det att önskan att straffa bedragare är "minst lika viktig som vanlig mänsklig anständighet" (vilket är en formulering som Fehr senare skriver till mig att han inte kan stå bakom). Jag letar efter något sådant påstående i Nature-artikeln, men förgäves. Istället får jag för mig att göra en webbsökning efter formuleringen. Kanske har TT fler källor än Nature?
Mycket riktigt. Jag hittar snabbt en artikel i New York Times med exakt samma ordalydelse. Det är nu som onsdagsmorgonen, som blivit förmiddag, blir riktigt chockerande. Jag märker nämligen ganska omgående att flera stycken i TT-artikeln i princip är raka översättningar av stycken i New York Times. I själva verket är nästan halva TT-artikeln hämtad direkt från den amerikanska tidningen. Utan källhänvisning.
Jag försöker få tag på den ansvarige TT-journalisten, men lyckas inte förrän veckan därpå. Han bekräftar via telefon att han använt New York Times-artikeln som källa, men vill inte diskutera de snarlika textpassagerna. Han ber mig "skicka materialet istället", och det gör jag. I mejlet, som jag också skickar till redaktionschefen, frågar jag: Tycker ni att det sätt på vilket New York Times-artikeln använts är OK? Flera dagar senare har jag fortfarande inte fått svar.
Påståendet att vi straffar för att vi är födda sådana och normalt i osjälviskt syfte, skall dock inte skyllas på New York Times. Inte heller de predikande avsnitten. Dessa verkar TT ha producerat alldeles själva. Grattis.
Ridån går ner.
Fotnot
Den berörda TT-artikeln publicerades i Metro och Sydsvenska Dagbladet 13/3, Nerikes Allehanda 14/3, Borås Tidning 17/3 samt Helsingborgs Dagblad 18/3 (och kanske fler ställen som jag inte känner till).
Referenser
Almqvist-Gillstedt, Lena. Samarbete kräver straff. Dagens nyheter, 8 februari 2002. http://www.dn.se/DNet/jsp/Crosslink.jsp?d=161&a...
Angier, Natalie. The Urge to Punish Cheats: Not Just Human, But Selfless. 22 januari 2002.
http://college4.nytimes.com/guests/articles/200...
Fehr, Ernst. Personlig kommunikation.
Fehr, Ernst och Simon Gächter. Altruistic punishment in humans. Nature 415, 137 — 140. 10 januari 2002. http://www.nature.com/cgi-taf/DynaPage.taf?file...
TT. Forskningsnytt: Att vilja straffa är djupt mänskligt. 12 mars 2002. (Ex. http://www.ad.se.)
|
|
| Titel:
TT svamlar, plagierar och predikar |
| Publicerad: 25 mar 2002 00:10 |
Kritiken riktar sig mot följande artikel/program:
| Media:
Metro, Sydsvenska Dagbladet m.fl. via TT |
| Artikel/program:
Att vilja straffa är djupt mänskligt |
|
|
|